-
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga eller känna då alla mina ord och känslor är överallt och ingenstans just nu. Tanke på tanke lägger sig och skaver i mitt huvud, jag kan aldrig bestämma mig för vilken tanke jag ska tänka på eftersom att det finns för många. Det knyter sig i magen på mig. Jag känner en sån fruktansvärd orättvisa, frustration och nedstämdhet. För helvete vad livet kan behandla en orättvist ibland. ”Ibland” utspelar sig just precis nu, i denna sekund, i mitt och många andras liv.
Under detta året som du och jag har lärt känna varandra har jag inte sett dig på dåligt humör en enda gång. Alltid har jag sett dig med den positivaste inställningen till allting och alltid med det där fina leendet som du faktiskt varje gång jag träffade dig hade, vilket jag beundrar dig något fruktansvärt över. Du är en av mina få förebilder, Jenny. Bilden av dig, leendes och skrattandes, är den jag har i huvudet varje gång jag hör ditt namn. Mitt huvud kan inte riktigt ta in att jag aldrig mer kommer att få träffa dig, skratta och skoja med dig. Allting känns just nu bara som ett sjukt skämt. En mardröm.
Jag sitter och tänker på här om veckan när du och jag satt i din precis nyinköpta bil, som du var så glad över, och jag sa till dig att jag längtade så mycket tills jag blev vuxen, eller i alla fall tills jag blev lika gammal som dig. Att jag ville ha körkort nu på direkten, ta studenten och allt sånt där. Att jag verkligen inte pallade vänta och hur avundsjuk jag var på dig som redan i februari hade fyllt 20 år. Du sa till mig att jag inte skulle längta så mycket, att jag skulle ta vara på tiden som ung för att det är den bästa tiden jag kommer att få i livet.
Inte ens världen själv förtjänar en sådan fin människa som du. Kanske var det därför du togs ifrån oss, för att du helt enkelt var alldeles för bra för världen att hantera. Jag vill att du ska veta hur fin jag och så många andra tycker att du är och att jag aldrig någonsin kommer att glömma dig oavsett hur gammal jag själv blir. Jag kommer att ta vara på min tid som ung, jag kommer att göra det nu, älskade du. För jag vet nu hur snett det kan gå med även de bästa personerna och hur ens liv bara på ett ögonblick kan förändras.
När du försvann så försvann det en liten del av mig och jag tror alltid att mitt hjärta kommer att försöka hitta den delen igen. Även fast det förhoppningsvis är ett tag kvar tills vi kommer att ses så kan jag inte låta bli att tänka på det. När vi ses nästa gång så ska vi lätt klara över 100 kg benpress på gymmet igen, gå den där jobbiga milen till och från bryggan igen, prata om massa gamla minnen igen och tillsammans med Ludde ha en sån där riktigt god och mysig tacokväll igen framför teven.
Jag vill säga tack till dig. Tack för allt du har gjort, framför allt för min bror Ludde. Hur man kan ha ett sånt tålamod och gott hjärta som dig är något jag aldrig kommer att förstå men förhoppningsvis lära mig utav. Mitt hjärta blöder och jag längtar efter dig så mycket att ord verkligen inte kan förklara det och mina tårar tycks aldrig ta slut. Vi ses kanske inte imorgon som vi hade bestämt att vi skulle göra men vi ses någon annan gång igen, det vet jag att vi kommer att göra. Sov så gott, fina fina Jenny. Jag älskar dig vännen